occitan de communication

Dictionnaire - Conjugaison

 




 

Pagina 540 / 3476

brandapinta nom masclin
    1. MANIÈR boit-sans-soif
    2. MANIÈR soiffard
brandar vèrbe trasitiu
    1. branler
    2. agiter
    3. remuer
    4. garnir d'un éperon locution
    COMPAUSAT: en brandar loquela en branlant
    VÉSER TANBEN:
alambrar, cremar
brandar vèrbe destrasitiu
    1. MARENC tanguer
    2. s'agiter verbe pronominal
    VÉSER TANBEN:
brandalar
brandatge nom masclin branlement
brande nom masclin MARENC tangage
brandejar vèrbe trasitiu brandiller
brandet nom masclin petite ronde locution
brandida nom femnal
    1. saccade
    2. secousse
    3. FIGURAT réprimande
brandilhar vèrbe
    1. agiter
    2. brandiller
brandimard nom
    1. flandrin
    2. vaurien
brandiment nom masclin branlement
brandin nom masclin
    1. dandin
    2. désoeuvré
brandinament nom masclin dandinement
brandinar vèrbe destrasitiu se dandiner verbe pronominal
brandinàs nom masclin
    1. grand dandin locution
brandinatge nom masclin dandinement
brandinejar vèrbe destrasitiu
    1. se dandiner verbe pronominal
    2. fainéanter
brandir vèrbe trasitiu
    1. brandir
    2. secouer en l'air locution
    COMPAUSAT: en brandir loquela en brandissant
brandissa nom femnal
    1. clôture de branches et de piquets locution
    2. haie de roseaux locution
    3. FIGURAT volée de coups locution
brandissal nom masclin brandissement
brandol nom masclin
    1. branle
    2. agitation nom féminin
    COMPAUSAT: a brandol loquela à toute volée

Copyright © 2005-2025 Arve CASSIGNAC, Marc LAVAUD
tous droits réservés
contact@cassignac.fr
Dictionnaire papier: FNAC